Första tiden blev det något slagsmål då å då å i min enfald så trodde jag att detta var mest för att det blivit missförstånd mellan tiikarna...
Slagsmålen blev mer och mer frekventa Dakota åkte mest på stryk och flertalet gånger med små blessyrer som resultat efter Askas påhopp dessvärre, försökteaktivera dem mera med mera träning och mera koppelpromenader. Slagsmålen fortsatte... Rizzo flick par blessyren så små ingom med och även Shasta..
En dag vart det fullt världskrig mellan alla tikarna och då var det alla mina tre töser som gav igen på Aska!! Fick världens panik!! Mitt i allt tumult som jag särar på dem alla så hugger Aska MIG!! Rätt i handen! Visst....
Folk säger en gång ingen gång... Efter det var det "lungt" nästan en halv vecka innan nästa fight... Minns inte hur många gånger jag funderar å försöktsöka svaren på nätet och hos vänner osv om vad jag gjort gör fel, spenderade X antal timmar i hundgården såväl som vid fönstret bakom persiennen observerandes över deras kroppspråk,rörelsemönster och allmäna beteende samt läten... Inte blev jag något klokare över det!!!
Samma sak varje gång.. Som en blixt från klar himmel (klyschigt nog) så från ingenstans så flög Aska på de andra töserna i tid och otid, om det så var från liggandes å vilande å nån eller några av de andra var på helt andra sidan hundgården oavsätt va de gjorde. Eller från när hon lekte med någon eller några av dem osv i ALLA situationer ni kan tänka er så var det som det blev en helt annan hund!!! Jag fattade bokstavligen talat NOLL!!!!
I och med detta så mådde jag skit för mina hundar och för. Hennes hund Aska som jag hade från början sett fram emot att ta över å sen kunnat tävlat med i draget...
Men sen en söndag i mitten av oktober så skulle jag mata alla hundar i hundgården, allt verkade frid å fröjd tills jag såg att shasta inte riktigt vågade ta sin mat fast hon var intresserad av den.. Detta var första gången NÅGONSIN som hon inte kastade sig över sin mat!! Sen av en slump kollader jag lver alla hundar och såg hur Aska var intresserad å kollade lätt på Shastas mat lite som " det där skulle vara gott att också äta" och tog ett steg fram varpå jag sa lät "nää inte ska du äta hennes mat med Aska" å fösta lätt undan henne med högra armen, varpå hon svarade tvärt från ingenstanns med ett ursinnigt hårt hugg i handen!!
Hon var som förbutt och alldeles svart i ögonen, fattade ingenting av denna kraftiga aggression och någon mataggressivitet hade hon då INtE påvisat öht tidigare heller för den delen... Skulle ta tag i henne och tillrättavisa henne eftersom att det är INTE OK men det skulle jag inte ha gjort...
För när jag gjorde det bröt bokstavligen talat HELVETET löst!! Blev allvarligt biten flertalet gånger av Aska och till följd av detta chockades jag så svårt att jag kissade på mig TVÅ GÅNGER!!!!
Har ALDRIG någonsin varit med om något liknande!!!! När detta hände ville mina andra hundar försvara mig mot Aska, jag lyckades trots smärtan säga åt mina hundar att hålla dig undan genom att skrika bestämt NEJ!!
Hade jag inte gjort det så hade det gått bra mkt värre!!
Lyckades ta mig ur hundgården nätt och jämnt, kontaktade först ägaren till Aska och berättade vad som hännt, när jag berättar detta så kommer det fram att ägaren också blivit biten av din hund en gång tidigare när Aska varit i bråk med en annan hund!
Då berättade jag för henne att jag måste rådfråga en vän som har mkt erfarenheter med hundar om detta.
Så jag ringde en god vän som haft liknande problem tidigare.. Visste iofs redan svaret vad som var enda alternativet..
Sen ringde jag till ägaren och berättade de två alternativen som fanns, det som inte valdes resulterade i att hon då fick somna in efter att jag med nöd och näppe lyckades ta mig till Stockholm och närmaste djursjukhus där de bodde.
Tomas fick ta Aska ur hundgården och lasta henne i hundburen bak i bilen.
Resan dit var HEMSK!
Jag ville vännda flera gånger, jag grät och var chockad. FAN Aska!! Jag ville så gärna att det skulle funka!! VARFÖR??!!??
Varför skulle du hålla på och bråka så hela tiden?? Hade hon kunnat samsas med de andra så hade hon ju levt nu och varit med på tävlingarna så som jag hade hoppats och sett fram emot!!
Kan inte förstå ännu.. I oktober fick hon somna in endast 3år gammal...
Känns än idag som ett nederlag hur man än gjorde så sket det sig....
Nu i oktober i år ska nytagna foton skickas in till trygghansa för mina skador och jag har full fotodokumentation från de tre första veckorna efter attacken i hundgården. Sen får vi se vad som händer har ådragit mig fula ärr och fortfarande sviter sen attacken psykiskt såväl som fysiskt få min högra underarm fortfarande i skrivande stund smärtar vid bettet...
Nåväl känns allmänt pissigt med det hela... Man vill göra en god gärning som mannhoppas ska gynna både sen går det åt helvete och man skadas å hundar skadas, obalans i flocken osv allt blev piss... Nåväl man fick sig en lärdom av dess like....
