Ja då så var vi hemma igen...
Ginni gick över tiden med 3 dagar, på den tredje dagen så åkte werneroch jag med ginni till karlskoga djurklinik för att undersöka ginni, veterinären kännde först på henne och tyckte att allt känndes precis som det skulle. Werner frågade om han tyckte att vi skulle kolla henne med ett ultraljud men det tyckte inte den gammle veterinären...
sen efter det besöket så åkte vi till bejies (eller hur det stavas) en byggfirma där han skulle köpa lite saker till hans nya hundgård som han bygger... jag och ginni satt snällt kvar o väntade på han..så medans ginni satt där bak o hade sina små förvärkar så började hon bli mer o mer orolig o svårt att sitta stilla...
sen när werner kom och vi hade knappt åkt två minuter .. DÅ
ja DÅ drog de kratiga värkarna igång och hon skrek och hon skrek helt förstört och oroligt hon som annars bara älskar att åka bil... o trampade runnt där bak o kutade med hela ryggen...
fort som fan fick jag knäppa lossbältet medans han körde och hoppade smidigt som en katt från passagerarsätet fram till baksätet för att lugna ginni... werner gasade på o när vi kom hem vart de språngmarsch in ... näg verkarna startade så vad det den 11 juni 2007 mellan klockan 17:45-17:50 nån gång...
sen mitt upp i allt så kom "cola" o hennes ägare på besök (quaila som är ginnis lillasyster från samma kull som elvis, werners malamuter dvs)
plus mia som kom i illfart till oss för o hjälpa till.. timmarna flög första timmarna då hon hade sina värkar var det bara ginni och jag inne i werners kök... sen kom de andra... o tiden den gick som sagt sen när det hade nästan gått sju timmar och inget annat än vatten hade kommit ut så börjad det komma grönvätska och vi alla blev jävligt oroliga...
så vi ringde till både den gammle veterinären..inget svar någonstans där.... sen försökte vi ringa werners granne sphk´s ordförande per agefelt (mitt i natten i ren desperation) eftersom att jag tänkte att han kanske visste vad det kunnde vare efter alla hans år av mångårig uppfödning av siberian huskeys (alla hundars förlossninsdel e ju samma)
nåja inget svar där så vad gör jag då??
jo jag chansar o smsar per,mitt i natten... utan att werner först visste om det... och jag fick svar!!!! nåja tiden rann iväg o nu hade vi även tagit beslutet om att ringa till karlstads djursjukhus till deras journummer som kostar 200kronor bara att ringa eller om det var per minut (!!!).. dem sa då att det kunnde vara moderkakan som börjat lossnat och att vi skulle vänta en halvtimme och ut o gå o springa lite med henne o sen skulle de ringa igen om en halvtimme... .. o enligt per så kunde de även varit fostersäcken som spruckit...
efter den där halvtimman så ringde dem inget nutt utan samma bara.. så vi drog i illfart alla tre (jag,werner och mia då werner inte var körbar efter några shottar jägermeister)..
nåja timmen senare kom vi in dit och det var precis som om ginni visste exakt vad som väntade henne dvs att hon skulle få hjälp...
när vi kom in så började veterinären att känna på ginni ochlirkade ett tag... sen tog vi och röntgade henne för o se hur valparna låg o för o se hur många det var... werner höll frambenen o ginnis huvud o jag fick hålla hennes bakben i ett stadigt tag..
där inne stod vi några minuter o tog två kort på hennes buk/mage iförda blå skyddskläder o kragar.. kort efter fick vi veta att hon BARA (!!!??!!!) hade en enda valp och den var stor som sjutton... o då konstaterade man att det inte var så konstigt att hon inte fick ut den då den var för stor samt att hon var lite för trång.. inte ornormalt trång UTAN lite trång...
så in i rummet igen o mera lirk vart det o ginni sker igen ..riktigt hemsk o höra henne skrika i ren desperation o utav grov smärta och man såg verkligen hur hon kämpade med att få ut sin lilla juvel...
till slut efter par timmars intensivt arbete så fick den kvinnliga veterinären tag på valpens nos i sista stund o fick ett så bra grepp så hon kunde börja dra ut/slita ut valpen på den naturliga vägen, o ginni skrek lika ångestfyllt o fullt av smärta...
o ut kom valpen!!,veterinären rusade iväg med valpen för att kolla valpens puls, det var en riktigt stor valp måste jag säga! den var stor som en två veckorsvalp minst om man jämför med hur små demon o rosco o alla deras syskon var vid födseln rep vid två veckors ålder..
medans hon var borta med valpen så satt vi alla tre i rummet med ginni och väntade spännt och oerhört oroligt,vi var lättade att valpen kom ut o att vi slapp snitta o glada att ginni klarade sig..
När den stunden hade gått så kommer dem tillbaka veterinären o hennes djurskätare/assistent tillbaka med den lilla krabaten i ett grönt litet tygskynke o säger; tyvärr den lille han klarade sig inte,och han hade ingen puls heller...
alla blev tysta o ledsna osv.. der var bara så hemskt... och vi sa det att ginni skulle inte få se sin valp... så de la den på undersökningsbänken o jag gick o kollade på den lille krabaten.. han låg där så fridfull...o så livlös o jag kunde inte förstå riktigt hur nått så fint inte hade fått stannat kvar hos oss utan låtit sin själ vandra tillbaka till "himmlen" .. ett namn innom mig dök upp... "ELLO" ...- lille ello .... jag sa inget till werner och mia, jag ville bara brista ut i hejdlöst gråt ginni och hawks lilla kärleks barn ello .... nummer ett ..en liten krabat som gab ett kraftigt intryck o rev ett spår i mitt hjärta o min själ... ..
inget jag kommer säga till werner utan det stannar här i min blogg och innom mig... Ello som jag tyst kallar honom föddes mellan tre och fyra på morgonen den 12 juni en torsdag.
vi åkte hem utan honom, han fick liga kvar där i karlstad..samma stad jag själv en gång föddes i ..o allt jag tänkte under hemresan var att jag var så glad att ginni klarade sig samtidigt som jag bara hoppades på attde skulle ringa på werners mobil och säga att vi var tvugna att komma tillbaka för valpen hade vaknat vid liv...
men den önskan gick inte i uppfyllelse likt så många andra önskningar..
hela gårdagan (torsdagen efter att vi sovit par timmar så gnydde hon och hade jättebråttom tillbaka in och hon letade efter sin lille bäbis.... man såg verkligen på henne i hennes ögon hur sogrsen hon var o desperat letandes efter sin lilla valp... det skar verkligen i mig... senare p å dagen åkte jag o werner iväg en stund med elvis till elvis syster "cola"s ägare sen när vi kom hem o jag gick upp för o lägga mig hade precis tagit ut linserna.. o vad ser jag??.. på övervåningen liggerdet skummgummi från den bäddmadrass jag legat på nere i köket alla dagarna innan i molekyler o hon hade bäddad där på golvet nedanför therese´s säng (hans dotters säng)... så jag fick sova i werners son robins säng den natten o ginni kom o la sig och sov med mig i den sängen hela natten...
o idag åkte jag hem vid 21tiden..
så nu sitter jag här o jimmy spelar den där blinde kollens låt "i just call to say i love you" gillar inte den låten...
kram o go natt
en ledsen kim