Aska

I början av April kontaktades jag av Rizzos Kullsyster Aska's ägare som hade följt mig sen våra töser va valpar, hon berättade stt aska inte trivdes osv oc frågade om jag kunnde ta emot henne, kännde mig hedrad å åkte å hämtade henne på söndagen, mager som en sticka var hon då hon åt dåligt och trivdes inte när hon saknade sin livskamrat en samojed de tvingats avliva. 

Första tiden blev det något slagsmål då å då å i min enfald så trodde jag att detta var mest för att det blivit missförstånd mellan tiikarna...

Slagsmålen blev mer och mer frekventa Dakota åkte mest på stryk och flertalet gånger med små blessyrer som resultat efter Askas påhopp dessvärre, försökteaktivera  dem mera med mera träning och mera koppelpromenader. Slagsmålen fortsatte... Rizzo flick par blessyren så små ingom med och även Shasta..  

En dag vart det fullt världskrig mellan alla tikarna och då var det alla mina tre töser som gav igen på Aska!! Fick världens panik!! Mitt i allt tumult som jag särar på dem alla så hugger Aska MIG!! Rätt i handen! Visst....

Folk säger en gång ingen gång...  Efter det var det "lungt" nästan en halv vecka innan nästa fight... Minns inte hur många gånger jag funderar å försöktsöka svaren på nätet och hos vänner osv om vad jag gjort gör fel, spenderade X antal timmar i hundgården såväl som vid fönstret bakom persiennen observerandes över deras kroppspråk,rörelsemönster  och allmäna beteende samt läten... Inte blev jag något klokare över det!!!

Samma sak varje gång.. Som en blixt från klar himmel (klyschigt nog) så från ingenstans så flög Aska på de andra töserna i tid och otid, om det så var från liggandes å vilande å nån eller några av de andra var på helt andra sidan hundgården oavsätt va de gjorde.  Eller från när hon lekte med någon eller några av dem osv i ALLA situationer ni kan tänka er så var det som det blev en helt annan hund!!! Jag fattade bokstavligen talat NOLL!!!! 

I och med detta så mådde jag skit för mina hundar och för. Hennes hund Aska som jag hade från början sett fram emot att ta över å sen kunnat tävlat med i draget...

Men sen en söndag i mitten av oktober så skulle jag mata alla hundar i hundgården, allt verkade frid å fröjd tills jag  såg att shasta inte riktigt vågade ta sin mat fast hon var intresserad av den.. Detta var första gången NÅGONSIN som hon inte kastade sig över sin mat!!  Sen av en slump kollader jag lver alla hundar och såg hur Aska var intresserad å kollade lätt på Shastas mat lite som " det där skulle vara gott att också äta" och tog ett steg fram varpå jag  sa lät "nää inte ska du äta hennes mat med Aska" å fösta lätt undan henne med högra armen, varpå hon svarade tvärt från ingenstanns med ett ursinnigt hårt hugg  i handen!!

 Hon var som förbutt och alldeles svart i ögonen, fattade ingenting av denna kraftiga aggression och någon mataggressivitet hade hon då INtE påvisat öht tidigare heller för den delen... Skulle ta tag i henne och tillrättavisa henne eftersom att det är INTE OK men det skulle jag inte ha gjort...

För när jag gjorde det bröt bokstavligen talat HELVETET löst!! Blev allvarligt biten flertalet gånger av Aska och till följd av detta chockades jag så svårt att jag kissade på mig TVÅ GÅNGER!!!!

Har ALDRIG någonsin varit med om något liknande!!!! När detta hände ville mina andra hundar försvara mig mot Aska, jag lyckades trots smärtan säga åt mina hundar att hålla dig undan genom att skrika bestämt NEJ!! 

Hade jag inte gjort det så hade det gått bra mkt värre!!

Lyckades ta mig ur hundgården nätt och jämnt, kontaktade först ägaren till Aska och berättade vad som hännt, när jag berättar detta så kommer det fram att ägaren också blivit biten av din hund en gång tidigare när Aska varit i bråk med en annan hund! 

Då berättade jag för henne att jag måste rådfråga en vän som har mkt erfarenheter med hundar om detta.

Så jag ringde en god vän som haft liknande problem tidigare.. Visste iofs redan svaret vad som var enda alternativet..

Sen ringde jag till ägaren och berättade de två alternativen som fanns, det som inte valdes resulterade i att hon då fick somna in efter att jag med nöd och näppe lyckades ta mig till Stockholm och  närmaste djursjukhus där de bodde.

Tomas fick ta Aska ur hundgården och lasta henne i hundburen bak i bilen.

Resan dit var HEMSK!

Jag ville vännda flera gånger, jag grät och var chockad. FAN Aska!! Jag ville så gärna att det skulle funka!! VARFÖR??!!??

 Varför skulle du hålla på och bråka så hela tiden??  Hade hon kunnat samsas med de andra så hade hon ju levt nu och varit med på tävlingarna så som jag hade hoppats och sett fram emot!!

Kan inte förstå ännu.. I oktober fick hon somna in endast 3år gammal... 

Känns än idag som ett nederlag hur man än gjorde så sket det sig....

Nu i oktober i år ska nytagna foton skickas in till trygghansa för mina skador och jag har full fotodokumentation från de tre första veckorna efter attacken i hundgården. Sen får vi se vad som händer har ådragit mig fula ärr och fortfarande sviter sen attacken psykiskt såväl som fysiskt få min högra underarm fortfarande i skrivande stund smärtar vid bettet... 

Nåväl känns allmänt pissigt med det hela... Man vill göra en god gärning som mannhoppas ska gynna både sen går det åt helvete och man skadas å hundar skadas, obalans i flocken osv allt blev piss...  Nåväl man fick sig en lärdom av dess like....

Jokkmokk Januari 2015

Precis några ynka dagar efter nyår så anlände jag å mina doggs till Matti och Stina och deras "Working Husky" turistkennel 

Med öppna armar och varma hjärtan fick jag komma dit och nödlanda, under nästan en Hel månad var jag där och fick lära mig köra storspann, fick köra turister och även träna deras hundar och lära mig hur det funkar på deras väl etablerade turistkennel.

Hundarna var helt underbara, enda som var jobbigt var att selarna var alltid olika färger eller färgkoder och det fanns ingen fusklapp eller halsband som matchade selarna, så det blev väääldigt rörigt för mig som utomstående.

Att försöka lära mig deras alla 50 hundars olika selar spec när de ena dagen hade en röd sele för att andra dagen ha en gul, å sen tredje dagen blå eller svart sele och alla de selarna har i sin tur små olika färgkoder, gjorde att paniken inom denna aspbergare skrekinombords  rejält å paniken var ett faktum..

Och eftersom att jag hade fått skit för vad jag än gjort på förra stället så var jag på tok för noggrann hos matti å stina när jag skulle rennsa hundgårdanrna å skotta snö att de började tro att jag inte skulle klara av stressen när högsäsongen skulle dra igång med alla turister... 

JA det var lite väl för mkt för mig just då... Jag kom hem å kraschade totalt.. Tacksam över tiden å erfarenheten men samtidigt ledsen och orolig att kanske ha blivit helt utdömd för min kassa prestation där fick iaf beröm för hur jag körde hundarna å hur jag var med turisterna👍🏻👍🏻

Nu ett år senare har jag smält alla intryck färdigt och känner mig redo för att ge det en ny chans om chansen att jobba på turistkennel skulle dyka upp..

Long time No see!!

OJ nu var det evigheter sen sist! 

Det har hänt OTROLIGT mycket sen sist jag skrev och det är svårt att hinna ikapp med allt som hänt men nu ska jag försöka ge er en återblick i par kommande inlägg. 

I Nov 2014 tog jag äntligen mitt körkort efter flera års av å till tränande. Sedan dess har jag varit på ganska stooora äventyr.

Under senhösten samtidigt som styrlappen fixades så for jag till Slussfors för att ha praktik och vara handler hos Dave King.... I början var allt frid och fröjd, men sakteligen började bubblan spricka och det vart svårare och svårare att få saker att fungera när  mr.K  hela tiden ändrade sig hur han ville ha saker gjorda...

Ena stunden så skulle jag gör allt i en å samma ordning å rutin å andra dan ja då skulle jag plötsligt ha frågat först innan jag gjorde saker vad som skulle göras för att på tredje dagen tydligen kunna läsa denna persons tankar och bara göra osv....

Tacka faan för att man blir förvirrad då!! När man ena dan ska fråga å andra dagen får man skit för att man frågar, för att personen ändrat hur denna vill ha det.

Det var den värsta 1,2 månaden i mitt liv!!

Hundarna fick för lite mat och endast 12 av de 40 slädhundarna tränades par gånger då å då... Alltid samma 12, 5st 1,5åringar hade aldrig haft en sele å ens körts in... Fick fly till par vänner å mellan landa innan efter konstens alla regler jag lyckades få hjälp å fara till jokkmokk..