"Gave you all I had
And you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, you did
To give me all your love is all I ever asked,
Cause what you don't understand is
I’d catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya
Oh, oh
I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby;
But you won't do the same" -Bruno mars - Grenade
..texten ovan var ett utdrag som stämmer väldigt bra in på hur jag känner mig i min relation med omvärlden och människor nära mig....
För er läsare som inte känner mig så har jag under min uppväxt alltid varit en "enstöring" eller som jag själv föredrar säga "en beskådre av livet-den verkliga teaterpjäsen..
har inte haft några direkta riktiga kompisar.. ni vet sånna som man umgås med och som står en nära, jag har försökt år efter år att bli vän/kompis med folk det funkar väl sisådär, träffa folk och börja prata sporadigskt/spontant med folk är en sak... MEN sen när det kommer till att umgås mer än nån gång kanske i halvåret/året så..ja det funkar bara inte.... sen när folk man trott varit ens vänner plötsligt inte svarar på en sån banal sak som ett sms eller helt plötsligt så hör man inte ett knyst .. eller så börjar de umgås med nån annan kompis igen som tidigare ratat/skitit i den personen Eller så förändras något innom hemmet så mitt upp i allt så har man ingen som står där och kan glädjas åt det nya i huset osv... visst alla har saker runnt om kring sig som gör påverkar alla på olika sätt, eller kanske rent av får dem att glömma bort de andra....
nån bästa vän har jag inte haft tidigare,jag har försökt under mina år på denna jord, men alltid kännt att alla glider mig ur näven, och jag lyckas inte förmå mig att hålla kvar vid dem eller det klassiska..... jag duger inte för dem utan ist för att inse att andra "vänner som sårat dem" inte är bra för dem så går de tillbaka till dem och säger att dem är deras bästa vänner.. men jag då??...
...finns ingen plats för en kim, jo i familjens hjärtan och min kompis Karin, visst det är EN kompis men samtidigt så vill jag inte risskera att näta ut den vänskapen vi har hon är en av de få personer som verkligen förstår mig och det jag gått igenom och varför jag är som jag är...
det är dock drygt att alltid tänka så mkt och känns så mkt och vara så nedrans lättpåverkad/sårad av andra... varför ska JAG bli sårad... vill folk inte veta av mig FINE.. MEN då kan de väl endå säga det till mig på en gång och gärna berätta vad jag gör fel eller varför de inte tål mig eller vad nu det än än beror på.
för jag känner mig DAGLIGEN som en grön alien från något slags uttre galat med omvänt solsystem.. totalt missplacerad, och sånnt får en bara att vilja gråta rent ut sagt, visst man kan må dåligt över sitt förflutna, men att inte kunna känna den dära tryggheten att man har ett litet nätverk av kompisar som kanske kan förstå en smula när det gäller mig hur jag funkar.
behöver just nu skriva av mig, folk brukar inte läsa så vitt jag vet sånt här dravel men jag behöver bara rensa huvudet... att se ens vissas bilder på fejjan kan t.o.m kännas lite sårande MEN detta är hur JAG känner ALLMÄNT när det gäller ALLA mina vänner relationer... dvs att Jag+Vänskap med andra= inget som ens gud velat/önskat att jag ska få ta del av så pass till den graden att jag kan känna mig trygg.
FRÅGAN ÄR hur ska man lösa detta??... tänker inte grubbla på vad det skulle vara för fel på mig... alla har ju ett val och i mitt fall är väl min roll "den där utstötta man hellst gärna slipper för den personen kan vara knepig att förstå sig på,eller rent av jobbig för den är knäpp" eller nått...
nåja....skulle kunna ruta mig in på detta i 48 kvadraters oktaver utan å komma nån stans. samtidigt som nån blir säkerligen stött på mitt skrivande.
Nån som kan glädjas med mig?
Nån som hellre säger som det är till mig än att inget säga alt. säga hälften av något?
Nån som kan stå ut med en "vän" som behöver få lära sig med om "vänskaps relationer"?
ja frågorna är många.. bästa vore om jag kunde på något sätt koppla bort alla tankar och känslor när det gäller andra utanför min familj så det inte existerade inne bland mina tankar.. vill inte tänka på sånt som gör att jag känner mig på något sätt misslyckad/nere/missplacerad etc..
//Gala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar