Mjahapp.... Dagarna rullar på, hade tänkt å tränat alla zumbapassen denna vecka, men efter måndagens pass så kännde jag att jag är otroligt seg i kroppen och energin saknas....
Är väl både för att jag tränade så hårt förra veckan men även för att jag är nog påväg att bli sjuk... Hela dagen igår och hitills idag känns det som all energi runnit ut...
Lillsmöla mår bra å frodas <3 å jag ligger i soffan å degar å ser på tvpd,...
Slappt i is.... Njuter av min ensamhet med hundarna för ovanlighetens skull måste jag erkänna.
Dagarna här hemma får en att tänka mycket och komma till ro med en hel del insikter, bla detta med killar... Så det känns ganska bra att stå på egna ben utan att bli utnyttjad och att bli behandlad som vem som hellst.
Är färdig med sånnt skit, så go ahead enjoy! Inget värt att ha efter allt kämpande..., all omtanke och alla uppoffringar inte ger något tillbaka utan man är som en liten extra minibank av de få mini kronor man får in,... Och när man blir dessutom behandlad som skit...
... så fort man gett av det så är det tillbaka till att bli behandlad som vemsom hellst igen... Och det är visst fullt normalt???...
Om en person varken kan säga att den älskar en person eller ens visa det en gång i månaden, och knappt kan ta på en... Nå DET är inget för mig då kan jag lika gärna vara utan... Så go ahead fuck off hoppas ni är glada nu!
Visst jag blev jävligt sårad men samtidigt, nu är det över sen snart en månad tillbaka... Och huvudsaken i allt är att jag varken behöver lida längre eller för den delen bli utnyttjad något mera.
Men det som roar mig i hela min situation är hur man INTE kan förstå hur en person känner sig sårad efter flera månader där man försökt med följande saker:
* stötta och finnas där när det behövs
* försöka ge den andre sin egentid, trots att båda är hemma ex. Inte följa med när de ena går ut tillbalkongen utan hålla sig i vardagsrummet..
* om jag har pengar hjälpa till trots att jag vill unna mig själv något
* skitit i mig själv å prioriterat den andres behov över mina egna
* fixxa maten och dylikt... Med mera..
Nåväl det kommer inte hända igen att jag ger så mycket av mig själv till någon när jag inte får något tillbaka...
Vill ni ha det dära så ta det, by all means... Det här med riktig kärlek är bara för mig en sjuk illussion, dåraktigt att intala sig att vissa kan älska någon annan än sig själv, men framförallt att kunna visa det, så bättre att droppa det.
Känns ironiskt men samtidigt kan jag bara le åt det hela och se till vem jag är och vad jag har.
Känner mig därför lyckligt lottad som har så underbara hundar, och de goda vänner som stöttar mig och finns där för mig och DET vill jag dela med mig den glädjen det har gett mig.
Sist av allt så kan jag erkänna att jag var en dåre som älskade en person, som inte älskade en tillbaka.
Lesson learned and noted.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar