Längtan

Längtan.

I många års tid har jag haft en stor dröm om att köra större hundspann än det jag kör idag, vägen dit har varit lång och krokig. MEN nu börjar det äntligen att hända grejjer!!

I år är det år som jag äntligen gjort slag i saken, och ska bege mig iväg ut och jobba
(Arbetsträna som det heter enligt försäkringskassan iom att jag inte får någon lön)

Precis som min Kompis Klara Johansson, som idag bor i Norge och arbetar som hundspannsförare och 2015 ska hon köra Finnmarkslöpet!! så är jag nu påväg att komma iväg och jobba som henne dvs jobba som hundspannsförare :)


Klara och Jag har följt varandra via nätet och stöttat varandra genom åren och de svårigheter vi båda gått igenom, vi har också glädjts åt varandras framgångar och utveckling något som betyder oerhört mycket!

Jag ser upp till min vän Klara och hur hon kämpat och klättrar stadigt till toppen, hon kör visserligen Alaskan Huskys medans jag valt att satsa på Renrasiga Siberian Huskys.

Men vi har en gemensam dröm och ett mål:

IDITAROD!!!!

En dag så ska vi stå där hon och jag på startlinjen med våra spann, MEN självklart är vägen dit LÅNG!

Och JAG om någon har mycket att lära, för även att jag kört med mina hundar sedan 2008 så har jag bara kört mindre hundspann iom att jag haft så få hundar. Ekonomi och privatlivet som satte ständigt käppar i hjulet för mig.

MEN! 

Sen kom vändningen för två år sedan, Jag fick helt enkelt nog!
nog att all oro skulle styra mig och min framtid, nog att låta arbetsförmedlingen och försäkringskassan och socialen å alla andra instansers försök att hålla mig tillbaka och jag började få tag på livet.

En gammal vänskap förvandlades till kärlek, livet vändes upp och ner förra året...

Jag fick en praktik som sen ledde till jobb, flyttade in med kärleken, KUNDE ÄNTLIGEN börja satsa på mina hundar mera tack vare jobbet å den lön det inbringade, började köpa in mer utrustning för att kunna träna hundarna på fler sätt etc.

.................................................

ALLT flöt på som en dröm, sen kom sommaren.... 

Fick gå hem från jobbet en månad, För att sen komma tillbaka för att sedan få gå igen pga minskad produktion (för låga volymer) ... 

Rosco och Diego drabbade samman i något missförstånd vilket ledde till att besparingarna rök, lönen för sista månaden hamnade runt 5600:- efter skatt, och då jag fick för sent info om ingen förlänging... -Vilket resulterade i att jag fick stå utan aktivitetsersättning för september månad.. (skulle kommit 19:e aug annars OM jag hade fått info tidigare)...
 

Så två hårda månader med kass ekonomin, men lyckades knåpa ihop till de viktiga utställningarna inom sphk men fick då ist tillfälligt lägga planen om tävlingsdebut på hyllan...
(Och då jag bara har EN renrasig som har åldern inne att få tävla just nu)

Hur som haver SÅ tog jag mig i kragen å gav mig en rejäl klackspark i röven och började höra av mig till olika kennlar och turistspanns företag i hopp om att få komma iväg och utvecklas som hundspannsförare och lära mig mera....

FÖRST så höll jag hamna helt galet, visade sig vara enligt flera olika personer ett par som inte är så schyssta mot sina hundar och andra människor... men sen hörde några andra av sig och tur är ju det :D

så SNART kan jag ÄNTLIGEN få min LÄNGTAN och DRÖM att börja förverkligas!

Nu på fredag så ska jag på ett möte med samverkans teamet, där min numera nya handläggare från försäkringskassan ska närvara och ge mig besked om de tillåter mig att arbetsträna borta hos D.K och A.K utan att jag mister min Aktivitetsersättning.... Dem andra på samverkansteamet har gett grönt ljus redan, så bara min nya handläggare kvar nu.

Håller även på att pluggar som en dåre Teorin till körkortet för att försöka fixxa det innan jag ska upp till dem, Går och tänker varje dag och längtar som en blådåre att få åka upp och "jobba" som handler åt D.K och A.K!

Samtidigt så går jag hela tiden och nojjar mig tänk om de ändrar sig? ... DÅ skulle min värld rasa för stunden.... Eftersom att jag verkligen ser fram emot att komma upp till dem med mina hundar och arbeta hos dem och få äntligen lära mig mera om att köra med större spann och träningsupplägg etc...
Sen ser jag även fram emot att få vara på kliniken och hjälpa A.K och lära mig lite mer därifrån med.

MEN skulle det nu skita sig så blir planerna bara förskjutna tills jag hittar ngn annan annars att åka till å jobba hos med mina hundar... 

MEN NU håller vi TUMMARNA för att allt går som det ska ;) Right?

Ja JÖSSES ni hör..... finns hur mkt som helst att berätta om.....

Det går faktiskt inte en endaste dag utan att jag tänker på D:K och A.K och deras djur både hundarna å hästarna å katterna... kommer bli ett äventyr för mig utav dess like, ...


SJÄLVKLART

..Så är jag ju medveten om att det är otroligt hårt arbete, men samtidigt ger det så mkt till mig att hålla på med djuren... eftersom att dem är en sån stor del av mitt liv!


Senaste tiden har jag varit enormt stressad då jag tänker så mkt på allt detta, jag vill så mkt och hoppas så mkt så att mitt humör alltid inte varit det bästa här hemma utan gjort att man verkar lite smågrinig till å från.

SAMTIDIGT har jag känt att jag blivit mer "pratsjuk" på facebook fler status uppdateringar, och blivit en fena på att posta så gott som alla träningsturer med bild å lite text om turerna, vilket känns skoj.

Jag vill visa fram fötterna så mkt jag bara kan och att jag verkligen är seriös, får bara hoppas att ingen missförstår mig, vill nog ibland helt enkelt visa för mkt gissar jag på...

Men så är det nog när man har en sån ENORM LÄNGTAN som jag går och bär på.



Hepp nu blir det att sela på vovvarna å bege sig straxt ut på en dragtur med le doggs bara 10km men det ska bli riktigt kul :)

tack för att ni läste kramar!