Vilken helg!!!! :D

Halloj!

Jaa ni... Vart ska jag börja?
Haft en helt underbar helg, allt började med i fredags när jag övningskörde till katrineholm där Josefin från kennel Snowshadows hämtade upp mig....

När vi anlände så gjorde jocke sig redo för att köra deras tävlingsspann, Dagen till ära så fick jag å Rizzo följa med på träningsrunnan!! :D


Så underbart å se henne jobba med de andra hundarna å trots att han bromsade atvn så pinnade Rizzo på utan problem de 8km, så nu har hon fått dra atv, gick strålande och stortsett bara galopp hela runndan :)


Efter dragrunndan så bjöd Jossan å Jocke på Mumsig Tacos ❤️👍😘⭐️🌹🐾
Och sen satt jossan å jag å tjattrade rätt så sent.

På lördagsmorgonen så packade vi det sista och rullade mot Växjö...


På vägen ner så kör vi på en antingen UNG kungsörn eller ormvråk i 120km/h (120väg) som landade straxt ovanför mitten av rutan i en dundrande smäll...

Efteråt var det brunt gojjs på rutan å vitt stoftsläpspår längs taket som vi fick tvätta bort, och jossans ruta fick 4 små hål på ytan av vindrutan efter mr.pippifågelisnomore......

Och när vi kommer till Växjö får vi oss en ofrivillig "villse i pannkakan" sightseeing då gps:en lurade in oss på ett x antal vägar med just vägarbeten å div allsköns avspärrningar till höger å vänster....

MEN efter mkt om å men på lördagskvällen hittar vi fram till det efterlängtade vattenhålet ICA MAXI!

Som en enorm lättnad å uppenbarelse drog vi in å handlade lite förnödenheter inför kvällen samt morgondagen.

Intill vandrarhemmet vid en biljard hall så hade dem någon form av skoldans, och dunkadunka sent på natten utöver serenad av ihärdigt biltutande blev lördagens kvällslullaby.

Jossan va smart hon å väl förberedd med öronproppar.

Skulle haft sådanna jag med ;) men men slocknade rätt så fort endå.


Söndagen kom och vi drog till Tipshallen och installerade oss vid Ringen och småtjattrade mer våra andra vänner innan det blev dags för oss å få in i ringen.

Först ut av våra två var Jossan å Xsam,
Xsam som brukar springa riktigt fint och ha rörelserna som en av sina starka sidor var inte alls med på noterna för dagen och helt urfälld för dagen, till stackars jossans förtret :(

Sen var det dags för Rizzo i tikarnas öppenklass.... Rizzo var inte alls på hugget idag och lullade runnt helt utan nån direkt Drive, så dommaren såg lite smått besvärad/besviken när hon berättade att Rizzo fick very good just för att hon skulle haft mer drive...

Men men inte mkt å göra åt det, rizzos gnista var helt bortblåst tills precis efter bedömningen då vaknade hon till lite iaf.


Hon var duktig endå, och efter utställningen så fick jag följa med Marlene hem till sin kennel Yabasta där jag fick köra fyrspann med tre av hennes underbara voffar.

Hundarna jag fick köra tror jag det var pila(?) och sen Sauron i led och i wheel Rizzo och Gunne :)

Medans Marlene körde cykel med Diva och Simon körde Tvilling, blev en liten och lugn runnda på straxt över 5km.

Lite tjatter å fika hann också med, och nu längtar vi tills nästa gång vi kan träna ihop igen <3 <3


Så STORT TACK till er på båda kennlarna Snowshadows och Yabasta att jag å Rizzo fick komma å hällsa på och dessutom dragträna mer er ❤️❤️⭐️⭐️🌹🌹🐾🐾😍😍

Betyder oerhört mycket för mig ska ni veta ❤️❤️ och Tack Jocke och Jossan och Marlene för bilderna på Rizzo 😃👍⭐️🌹

Yelloh! Time for an english post/entry(?)here

Well i guess its about time to try writing an english "blog-entry"(?)

So far the week has rushed away..

This week i have focused more on my studies for my drivers licence wich has resulted in less hours of my own training at the gym.

So this week has looked like this so far:

Monday: fixxed another doghouse to the old dogyard, 1 hour Piloxing, some teoretic studies and 10km Dryland Mushing 3-team.

Tuesday: 3hours teoretic studies. 1 hour driver lesson + 1 hour Riding lesson at my little sisters riding school ( had to fill in for her)

Wensday: since i have been waiting the whole day on Rosco that where on an operation i had no time for teoretic studies (was too worried for him since it took 2,5 hours extra for just the surgery +1 hour for him to wake up fair enough to get released home) ....1 hour Zumba, and soon 10 km dryland mushing with my 3-team ( Rizzo,Diego amd Dakota)

Thursday: will be hopefully attending to the Tabata class IF there will be at least 4 ppl dopping off... Otherwise a few hours at the gym with my ordinady workout schedule... then same on the drivers licence school...

Friday: same here as previous day, Plus 1 hour of a driving lesson and 10km 3-team on dryland again ...


On Saturday:
i will bath my doggies then were off to Bollnäs for our Last SPHK Dogshow this year...

Sunday:
Going to show Shasta in Puppy class, Dakota in youngsterclass as a debutant ( if i remember correctly) and Rizzo in open class) hopefully there will also be an breeders class and "breeding" class
(?) for me and Shasta to show with her siblings and her father i hope <3


Getting a bit nervous already 😊.

-----------------------------------

About the operation that Rosco had today the story began last year in October when i discovered a big lump on Rosco's skin at the neck...

At first i started to think the worst of it, and that it might be cancer...

So we went to the animal hospital in örebro, the vet examined it and shaved first then she took a needle (kanyl) and punctured it, and it squirted clear watery fluid like a thin funtain ^^


They told me that it might come back still i was relieved that it wasent cancer! :)

Anyway the lump camed back and rosco started this season for the first time slacking off after first 2,5-1 km, and thats NOT like him at all!!!


So i have been really worried and trying to figuring out why he is slacking off,...
and it dosen't matter if he is in a two team ( for example him and rizzo) or if he is running with all the others... Same thing every time...


He is highly eager to run in the start, and in the start he is the one that is pulling forward like a monster as fast as he can, then all of sudden he just quits and starts to break and tries to slow down all of the others ones in just a matter of an second...???

Then he just joggs after the others without straighting his tug line... Despite i have slowed the whole team down on to a slower pace for his sake ( yes i know a team is NEVER faster than its slowest dog/dogs) still he has always been the fastest and most hardworking
Sleddog among my males...


ANYWAY today the vet removed the lump once and for all, before the operation we tought it was just big as an egg, but when we camed to the vet the vet told us that the lump was actually bigger than an egg, it was actually the same size as an tennisball did she discovered while operating on him....

Thank god she got it all out the whole capsule without popping it while cutting it out!...

So we will go back in about 10or more days to remove the stitches and hopefully he can join the other doggies again on the trainingsessions 👍😘😃

He got about 10stitches or more in his neck now.


Instead of training woth the other doggies my spouse has taken Rosco out for some Running (5km each time) so he has been trained atleast a little bit...


However i am still quite puzzeled about his behaviour.... Since it is as i mentioned before NOT like him at all...


And that is also another reason why i am really hoping that my two weeks at Dave and Anettes Kennel will go well and that they want me to stay hopefully the rest of the season ... ( i can always hope for the best and dream)

...SO that i can bring Rosco And Diego to after my two first "tryout"-week at their place to se if it migh be the case that he is just bored to be in a little dogteam??...


I might be like "reborn" if he gets the chance to come up and work with other sleddogs.... Since i know he LOVES normally to pull the sled might just be the dryland part he dosent like any more??


Well the toughts are many about what might be the deal about Rosco's behaviour...

Sorry btw for this GIGANTIC blog-entry :) but most of all THANK YOU for reading all this!

Lots of Love ///Kim and Team Wolfprintz

Summering och dags att droppa en bomb.

Jahapp så var det en ny vecka igen, förra veckan var inte en toppen vecka, all ork var som bortblåst under träningarna...

Var som att springa i en konstant motvind, men vet ni vad?

Jag tog mig igenom den ;)

Idag känner jag att energi börjat hittat tillbaka till mig.

I fredags så blev det klart, Måndag den 10November åker jag,Rizzo,Dakota och Shasta upp till Slussfors för att provjobba två veckor som handler hos D.K och A.K

Kommer bli otroligt spännande!
Börjat redan bli nervös inför resan uppåt, många tankar som snurrar i huvudet och jag hoppas INNERLIGT av hela mitt hjärta att dem ska tycka om mig och att allt ska gå bra så att jag får komma upp igen kort därpå och stanna säsongen ut och jobba som handler åt D.K och jobba som assistent på kliniken hos A.K!!


Vill det så mkt så man känner en oro likt den där känslan man har när man nästan börjar gråta med andra ord jag vill detta verkligen så desperat, att jag inte kan uttrycka mig i ord nog...


Går och tänker på det varje dag, och det känns tungt att gå å oroa sig för att inte duga, för mig så betyder draghundsporten så otroligt mycket för mig, den är mitt liv och jag ser draghundsporten och hela livsstilen som det innebär som min livsmening.

Meningen med mitt liv är att hålla på med draghundarna, dem lever jag för och dem får mig att må bra. Om hundarna mår bra och har det bra så mår jag bra. För mig kommer mina hundar före mig själv.


Funderar lite på vad samverkans teamet kommer säga osv nu när jag tagit saken i egna händer och bokat biljetter?

Samtidigt så är jag så trött på all denna usla byråkrati, alla instanser ska lägga sig i på tok för mkt och tycks inte inse hur mkt det sätter käppar i hjulen för folk...


Som Sammverkansteamet som exempel.... Dem tjatar och är på mig om att jag ska vara tydlig om att det är en arbetsträning etc och ställer tusen frågor frågor som jag omöjligen kan besvara innan jag kommit dit och får ta del av upplägget på plats om hur det funkar där osv....

I många år har jag låtit mig begränsats för mkt på grund av arbetsförmedlingen osv men nu är jag trött på det.


Jag kommer åka dit oavsätt två veckor nu och testa, så håll gärna tummarna för. Att jag får stanna kvar hos dem!


Behöver verkligen få komma iväg å jobba en säsong som handler och lära mig mera när det gäller att köra större hundspann skötsel av större antal hundar och träningsupplägg för långdistans osv...

Längtan

Längtan.

I många års tid har jag haft en stor dröm om att köra större hundspann än det jag kör idag, vägen dit har varit lång och krokig. MEN nu börjar det äntligen att hända grejjer!!

I år är det år som jag äntligen gjort slag i saken, och ska bege mig iväg ut och jobba
(Arbetsträna som det heter enligt försäkringskassan iom att jag inte får någon lön)

Precis som min Kompis Klara Johansson, som idag bor i Norge och arbetar som hundspannsförare och 2015 ska hon köra Finnmarkslöpet!! så är jag nu påväg att komma iväg och jobba som henne dvs jobba som hundspannsförare :)


Klara och Jag har följt varandra via nätet och stöttat varandra genom åren och de svårigheter vi båda gått igenom, vi har också glädjts åt varandras framgångar och utveckling något som betyder oerhört mycket!

Jag ser upp till min vän Klara och hur hon kämpat och klättrar stadigt till toppen, hon kör visserligen Alaskan Huskys medans jag valt att satsa på Renrasiga Siberian Huskys.

Men vi har en gemensam dröm och ett mål:

IDITAROD!!!!

En dag så ska vi stå där hon och jag på startlinjen med våra spann, MEN självklart är vägen dit LÅNG!

Och JAG om någon har mycket att lära, för även att jag kört med mina hundar sedan 2008 så har jag bara kört mindre hundspann iom att jag haft så få hundar. Ekonomi och privatlivet som satte ständigt käppar i hjulet för mig.

MEN! 

Sen kom vändningen för två år sedan, Jag fick helt enkelt nog!
nog att all oro skulle styra mig och min framtid, nog att låta arbetsförmedlingen och försäkringskassan och socialen å alla andra instansers försök att hålla mig tillbaka och jag började få tag på livet.

En gammal vänskap förvandlades till kärlek, livet vändes upp och ner förra året...

Jag fick en praktik som sen ledde till jobb, flyttade in med kärleken, KUNDE ÄNTLIGEN börja satsa på mina hundar mera tack vare jobbet å den lön det inbringade, började köpa in mer utrustning för att kunna träna hundarna på fler sätt etc.

.................................................

ALLT flöt på som en dröm, sen kom sommaren.... 

Fick gå hem från jobbet en månad, För att sen komma tillbaka för att sedan få gå igen pga minskad produktion (för låga volymer) ... 

Rosco och Diego drabbade samman i något missförstånd vilket ledde till att besparingarna rök, lönen för sista månaden hamnade runt 5600:- efter skatt, och då jag fick för sent info om ingen förlänging... -Vilket resulterade i att jag fick stå utan aktivitetsersättning för september månad.. (skulle kommit 19:e aug annars OM jag hade fått info tidigare)...
 

Så två hårda månader med kass ekonomin, men lyckades knåpa ihop till de viktiga utställningarna inom sphk men fick då ist tillfälligt lägga planen om tävlingsdebut på hyllan...
(Och då jag bara har EN renrasig som har åldern inne att få tävla just nu)

Hur som haver SÅ tog jag mig i kragen å gav mig en rejäl klackspark i röven och började höra av mig till olika kennlar och turistspanns företag i hopp om att få komma iväg och utvecklas som hundspannsförare och lära mig mera....

FÖRST så höll jag hamna helt galet, visade sig vara enligt flera olika personer ett par som inte är så schyssta mot sina hundar och andra människor... men sen hörde några andra av sig och tur är ju det :D

så SNART kan jag ÄNTLIGEN få min LÄNGTAN och DRÖM att börja förverkligas!

Nu på fredag så ska jag på ett möte med samverkans teamet, där min numera nya handläggare från försäkringskassan ska närvara och ge mig besked om de tillåter mig att arbetsträna borta hos D.K och A.K utan att jag mister min Aktivitetsersättning.... Dem andra på samverkansteamet har gett grönt ljus redan, så bara min nya handläggare kvar nu.

Håller även på att pluggar som en dåre Teorin till körkortet för att försöka fixxa det innan jag ska upp till dem, Går och tänker varje dag och längtar som en blådåre att få åka upp och "jobba" som handler åt D.K och A.K!

Samtidigt så går jag hela tiden och nojjar mig tänk om de ändrar sig? ... DÅ skulle min värld rasa för stunden.... Eftersom att jag verkligen ser fram emot att komma upp till dem med mina hundar och arbeta hos dem och få äntligen lära mig mera om att köra med större spann och träningsupplägg etc...
Sen ser jag även fram emot att få vara på kliniken och hjälpa A.K och lära mig lite mer därifrån med.

MEN skulle det nu skita sig så blir planerna bara förskjutna tills jag hittar ngn annan annars att åka till å jobba hos med mina hundar... 

MEN NU håller vi TUMMARNA för att allt går som det ska ;) Right?

Ja JÖSSES ni hör..... finns hur mkt som helst att berätta om.....

Det går faktiskt inte en endaste dag utan att jag tänker på D:K och A.K och deras djur både hundarna å hästarna å katterna... kommer bli ett äventyr för mig utav dess like, ...


SJÄLVKLART

..Så är jag ju medveten om att det är otroligt hårt arbete, men samtidigt ger det så mkt till mig att hålla på med djuren... eftersom att dem är en sån stor del av mitt liv!


Senaste tiden har jag varit enormt stressad då jag tänker så mkt på allt detta, jag vill så mkt och hoppas så mkt så att mitt humör alltid inte varit det bästa här hemma utan gjort att man verkar lite smågrinig till å från.

SAMTIDIGT har jag känt att jag blivit mer "pratsjuk" på facebook fler status uppdateringar, och blivit en fena på att posta så gott som alla träningsturer med bild å lite text om turerna, vilket känns skoj.

Jag vill visa fram fötterna så mkt jag bara kan och att jag verkligen är seriös, får bara hoppas att ingen missförstår mig, vill nog ibland helt enkelt visa för mkt gissar jag på...

Men så är det nog när man har en sån ENORM LÄNGTAN som jag går och bär på.



Hepp nu blir det att sela på vovvarna å bege sig straxt ut på en dragtur med le doggs bara 10km men det ska bli riktigt kul :)

tack för att ni läste kramar!

Bloggnamns byte :)

Tjenare vill bara be om ursäkt för röran, Passade på och böt till rätt namn på bloggen.

B-prolematik

Godagens!

Sitter å fixxar lite med bloggen så att det kanske blir lättare att dela på fb, OM det saknas någon okstav ibland är det för att bokstaven B på sambons tangentord är helt muppigt... får trycka ner det som en tok för att få med det...

så nu vet ni ;)

Funderingar från en nörd...

Fler och fler skaffar sig Kennlar och tänker börja föda upp Siberian Huskysar och ja det känns riktigt spännande och kul.


MEN däremot så börjar jag bli fundersam över detta fenomen, mer och mer folk börjar avla på hundar som är brukshundar men utan att fokusera sin avel utifrån att följa rasstandarden utifrån vad hundarna faktiskt är framtagna till....

Detta känns för mig som själv Ny uppfödare skrämmande när man inte jobbar med ett avelsarbete i syfte att främja rasen och vad den är faktiskt framtagen till!!


Man föder upp för man tycker man har en jätte fin å snäll hund som man inte har några planer på att testa mer seriöst i det ändamål hunden faktiskt är framtagen till, och detta är riktigt illa för rasen i långa loppet....

Iom att det då blir risk för att rasens specifika egenskaper successivt avlas bort då man inte bryr sig om att testa hunden ordentligt för att se om den kan tillföra rasen något..

Man får alltså fler och fler sk " köksuppfödare"...


HUR är nu min fråga och fundering på att gå vidare med detta och jobba för att motverka detta fenomen??? VART Ska man vända sig?

Osv ja frågorna är många..


Även jag själv går och funderar på är det någon ide att ens avla?
Dvs sen när hundarna testats och kan utvärderas huruvida om det är något avelsmaterial eller ej....

Känns mest jobbigt och oroväckande iaf... Utöver den enorma konkurrens som redan finns där ute bland kennlarna detta med uppfödning är väldigt komplext när man väl tar sig tiden att sätta sig in i det ordentligt.... Vilket få verkligen gör.


All illoge till er uppfödare där ute som Kämpar å sliter för era hundar och eran ras! Och framförallt allt arbete ni lägger ner på att testa era hundar ordentligt och utvärdera dem innan avel.

Fler sånna kennlar skulle jag vilja se.

SPHK Mälardalen Utställning 2014

Dags för mig att berätta om helgens utställning :) sett par andra som berättat om sina resultat, så här kommer min berättelse 😉


Utställningen på lördan i Arboga - Herrfallet gick LÅNGT över förväntan...,

Shasta skötte sig riktigt bra på sin debut i ringen!!

Annica Uppström som dömde skojjade till det så vi fick springa par ggr extra i olika placeringar med våra valpar (3st tikar).

Ena tikvalpen fick tokspel när den fick springa sist ^^ Shasta brydde sig inte alls vart hon än fick springa hon hade verkligen skitkul :)

Det slutade med att Shasta kom 2:a med Hp efter Ylva malmbergs valp britta från kennel fenrisulven. Bara hennes å min valp fick HP :)


När det var Dakotas tur så tänkte jag att det får gå som det går... Det var Dakota och en till tik i Juniorklassen.

När det Var Dakotas tur så var hon jätteduktig!! Lugn å fin lite små tveksam men hon visade ingen rädsla alls eller försök att undvika Annica 😃 så hon fick ist en klängig Dakota som tydde sig till henne trots att hon var lite skeptisk :)

När vi sprang så sprang hon mkt bättre mot rasspecialen och tog ut stegen denna gång mkt bättre och hade en ok frammåt bjudning 😘

Sedan vid sista momentet var hon otroligt duktig och stod jätte fint ❤️❤️😍😍💙💙 hon fick Excelent å placerades 1:a men inget ck idag som dommaren sa men det gör inget hon betedde sig otroligt bra i ringen ju!! Sen skoj att hon vann sin klass :)

När Rizzo skulle ut i unghundsklassen var vi 10-12st mkt hård konkurrens och Rizzo skötte sig bra men drog inte alls på som hon brukar i ringen, hon var lite såsig tyckte jag men visade sig riktigt bra endå :) hon fick Excelent tillammans med sju andra tikar, men åkte ut i konkurrensen.

Jag är supernöjd endå 😃
Toppen lördag med andra ord❤️

Yay!

Längtar mer och mer för varje dag att åka iväg och jobba som handler/hundspannsförare!! På fredag har jag ett möte med "Samverkansteamet"


Så då borde jag få definitiva beskedet om försäkringskassan säger att det är okej att jag åker och "Arbetstränar" eller inte, eftersom att jag kommer ju inte få någon lön.

Andra hårda träningsveckan nu efter tvåveckorsuppehållet.

Känns riktigt bra måste jag säga, visst mina överarmar var helt döda och enorm smärta från träningsvärken sedan tabata klasserna från torsdan och fredan, men det var det värt!!

Gym Day!

Hoita!

Idag var det träning igen,
I två veckor har jag varit borta från träningen. För de som inte redan vet så hade jag först inte råd att ladda på busskortet förrens veckan efter, i samma veva var jag och sambon ute å plockade kantareller vilket resulterade 2 dagar senare i ett bett på ena fotryggen av en älgfluga...... Något som jag uppenbarligen inte tålde och fick en infektion i foten..

Så ytterligare en vecka försvann....

Såhär har veckan sett ut:

Måndag: började jag äntligen att gymma igen, drog på ett pass med Piloxing utöver mitt vanliga "gymprogram" :)

Sen körde jag trespann med Rizzo,Diego och Dakota.

.
Tisdag: , så red jag istället för lillsyrran på hennes ridlektion :)

Onsdag: slog jag till med personbästa :) på crosstrainern mkt nöjd :) SAMT trespann där även hundarna förbättrade sin tid med 4min och 30sec på 10km'runndan -plus mindre strul vid 2av4 korsningar

Torsdag: Idag blev det 30min högintensiv Tabata, å SATAN! Va det kändes i två av momenten.

Efter det körde jag på crosstrainern så idag blev det fys dag på gymmet.

Fredag: Imorrn så blir det ännu mera gym.

Samtliga dagar så har jag även pluggat till körkortet så det har varit fullt ös.

Lördag: hundutställning i Arboga Herrfallet där Shasta debuterar i valpklass, osäker just nu om Dakota går sista Juniorklass eller debuterar i unghundsklassen, å Rizzo ställs i öppen klassen. (ska kanske övningsköra med svärfar efteråt)

Söndag: flytta de sista jordhögarna och övningsköra....

Slänger in tre nya bilder på min kropp och en från Tabata klassen innan vi drog igång.

Vart tog tiden vägen??

Tjoflöjt!

Senaste dagarna så har jag gått å tänkt mkt på min lilla guldklimp Shasta, hon är 4månader och vägde för nu 4dagar sen 14,3kg!! Då ny kissad å bajsad.... Hon mätte på rasspecialen för par veckor sen 49cm då snart har hon vuxit ikapp tjejerna! Jösses vad tiden går!

I December så ska hon få börja dragträna lite 💙❤️💙❤️💙❤️💙❤️ men först har vi utställningsdebut på lördag i arboga -herrfallet sphk mälardalen

Inte alltid men ibland..(gammalt inlägg från aug)

En av de mer jobbigare arbetsdagarna avklarades igår natt etter att det inte gick att sova...

Vakna om å vartannat flera ggr timmen, nån mer som känner igen sig?

Mina hundar är ett extremt känsligt ämne för mig, dem är min trygghet och min närmsta familj, familj då på det sättet att vi är med varandra nästan dygnet runt, även när dem är i hundgårn å jag inne i huset så är vi nära.

Så nu när Rosco varit dålig å haft ont så har jag lidit med honom, funderar ibland om jag är ensam om att måna om å känna så starkt för mina egna hundar?


Visst alla känner starkt för sina djur så klart men har vi olika nivåer i kontra med flertalet andra omkringliggande känslor som lätt kan sammanbindas eller hur är det egentligen?

Lite funderingar ibland.


Rosco sövdes å opererades idag sju tänder plockades ut samt det benfragment som setat ovanför tänderna på överkäken då det varit frakturerat så pass illa :(

Här hemma är han alldeles slö å piper om vart annat å piper värre när jag går ifrån honom, så nu ligger jag här på sängen .

Idag medans Rosco låg inne på op. Så åkte jag till kristinehamn å Besökte min Kusin Tommy som jag inte träffat på en massa år, fick träffa han underbara tös och deras lilla charmtroll Melwin ❤️❤️ Å sån goding! Känndes underbart å träffa dem, munlädret det fladdrade på lite sådär små nervöst för tänk om de tycker man skulle va en hemsk person eller så?

Men verkar som jag klarade mig ;) beundrar deras hem, skitsnyggt rent ut sagt stilrent å läckert. Sjuhelsikes bra jobb de gjort blev riktigt impad faktiskt av dem så unga och så produktiva! Det gillades skarpt.

Ser nu fram emot nästa gång vi ses!, dem gjorde verkligen mina timma i väntan på Rosco sååå mycket enklare ❤️❤️👍👍


Åter igen otroligt impad och känner mig väldigt stolt över att ha en sån duktig kusin :)


Lite mindre ön 4 timmars sömn blir de instt en gammal firre hade dött å innerfiltret hade kloggat igen... Yay! Men nu e det fixxat å plockat undan alla pinnar å ben å pinnrester samt rotat igenom kojorna efter ev gömda ben i dem

Nä dags å sova nighterz :)

Jag å bloggande...

Halloj å morssning i galloschen!

Kass på att blogga, mkt beror på att jag oftast postar på tok för långa status uppdateringar/ inlägg på min fb till säkert många av mina vänners förtret 😉

Ser min fb mer som en dagbok än dom en blogg mkt på grund av att fler vänner kan se och läsa det jag delar med mig av, och detta ser jag genom att vännerna gillar mina inlägg och bilder :)

Så när det kommer mastodont inlägg hoppas jag att ni inte blir för störda av det ;)

OM denna vecka:

Ja ni denna vecka så har jag pluggar körkorts teori varje dag och tränat samtliga dagar, hundarnas träning har utökats med längre distans, så nu är vi uppe på milen. Eftersom att jag bara bott ett år i Guldsmedshyttan så har jag inte bekantat mig till 100% mer området ännu en del kvar att utforska...

Framförallt så är det intressant att lägga upp träningen med flera hundar än två nu när både rizzo och dakota är stora nog.

Ska försöka bli bättre på att blogga, återstår nu när jag äntligen lyckats få rutin på att logga alla träningspass med hundarna å mig själv via fb och mushometern.

Det har blivit mina verktyg för att få lite bättre struktur i vardagen och som en stor hjälp att jobba med min asberger hos mig.

Long time no see!

Ledsen för att jag inte skrivit på ett tag, är inte någon vidare bloggar-typ..

Tja sen sist jag postade här har det hänt mycket men ny tänker jag berätta lite om vad som är på gång och vad som händer just nu.


En god nyhet för den som inte redan vet är att om sju dagar så hämtar vi hem en valp från min stora förebild Malin Sundin.

Japp ni läste rätt, precis som jag själv är så lycklig och stundtals tror att jag drömmer, att skriva och prata om det känns som det tar emot lite å att folk kanske bara tänker " vad hon överdriver" men det är precis vad jag känner och det känns svårt för mig varje gång jag pratar om något som jag verkligen brinner för och ser fram emot.

Är väl den där rädslan att bli nertryckt å ifrågasatt som spökar, känslan som alltid jagar mig när jag pratar och skriver vad jag tycker och tänker är en mycket svår känsla...

Av rädsla att inte bli förstådd, för min as som spökar i huvudet med x antal tänk om de säger eller tycker si å så....

Kämpa och vilja har man fått gjort hela livet, kämpa för att bli accepterad, kämpa för att bli trodd och kämpa för att få bekräftelse, ...

MEN det ironiska i det hela är samtidigt svårheten i att ta emot och förstå när man får bekräftelse... Något jag i mer eller mindre ren panik viftar bort med ett litet ursäktande flin av obehag blandat med lättare chock... Obekvämt ...


Önskar att jag slapp de bitarna, bitar som lätt missuppfattas av de som inte känner mig till 110% .


Är väldigt egen av mig framåt och många gånger kanske jag upplevs som tjatig eller frågvis och/eller burdus.

Sociala samspelet kanske inte funkar så smidigt alla gånger som jag önskar än mindre i de sociala situationerna där man konverserar...

Vill säga och fråga så mycket och blir lätt. Insnöad samtidigt som jag känner mig. Lätt snabbt dum som om jag fullkomligt gör bort mig ju mer jag säger, känslan när mitt asberger tänkande krockar med "normalfungerandes" tänkande, leder till ångest å lätt frustration och lätt förtvivlad å rädsla att bli helt missförstådd och rent ut sagt idiotförklarad.

Jag vill bara väl men upplever många gånger att det knasar sig, därför som jag kan verka så tjatig och på ;)


Nu på fredag är det löning men även. 5 år sedan min pappa dog, vill nog med detta påstå att det är ett traumatiskt minne för mig...

Det hela började för nu 10 år sedan, det började dra ihop sig till min då efterlängtade 18 års dag...

Men två dagar innan den 27 Juli kommer min mor in och sätter sig på min säng och väcker mig, får då veta att min älskade farmor hade somnat in från sina smärtor,
Där sprack min glädjebubbla.

18 års dagen kom, visst jag blev 18, men hur ska man kunna glädjas åt det när man precis haft ett dödsfall i familjen?

Det gick två dagar som 18 år, det blev den 31Juli farfar somnade in på natten... Hela familjen blev ännu mer förtvivlade...

Började kännas redan här som att det var fel att " fira" min födelsedag lite som att jag skulle fira att de dött....

Varje födelsedag blev en jobbig påminnelse.... Saknad och sorg och blandad med en lättnad, en lättnad över att de slapp lida.

Min far var förkrossad, några år senare dog hans bästa vän sen barndomen Gilbert och en oerhört ledsen far ringde mig en höst dag och pratade om att han inte visste om han skulle klara av sin mammas 5års dag sedan hon gick bort...

Det satte sig senare i huvudet då han 2(!). Dagar innan just den då 5 års dagen sedan hennes bortgång själv går och dör...

Så nu när det är på fredag på dagen prick 5 år sedan han lämnade oss oundvikligt att inte gå och tänka på det.

Känns fortfarande som något slags sjukt skämt, lite som om man bara väntar på att han plötsligt skulle dyka upp å säga att han lurat oss eller något.... Ganska så bisarr tanke ja....

Av just årets alla 365 dagar, VARFÖR just runt min födelsedag? Tankarna är många kring detta... Har inte riktigt smält det. Än.


Visst året jag miste farmor å farfar hedrades jag på min karateklubb och utnämndes till Årets instruktör 2004 av tot 24 dåvarande instruktörer i de olika sektionerna....
Var ett kämpigt år.

Valpen på bilden är min lilla tös, malin som tagit :)